måndag 22 februari 2016

Hur länge kan man fila på en knapp?

Den här texten handlar om knappar. Nej, inte sådana som du har på jackan, utan knappar i webbshoppen.

Det hela började för ett år sedan, när jag inledde arbetet med att mobilanpassa Silvergrejs webbshop. Jag läste på om javascript för menyer och stylesheets som anpassar sig efter skärmbredd. Jag studerade hur andra webbshoppar såg ut i mobilen och vilka menylösningar de hade. Efter många dagars utvecklingsarbete hade jag både mobilanpassade menyer och en sida som möblerades om beroende på skärmens bredd. Fantastiskt, nästan färdig alltså? Men nej, den existerande layouten funkade dåligt på mobil. Knappar, menyer och skrivfält var för små för att klickas på med fingret på en pytteliten mobilskärm, trots mobilanpassningen.

Eftersom jag nu behövde mecka med layouten bestämde jag mig för att samtidigt piffa till looken, trots att det ibland känns det som att jag knappt har hunnit lansera en ny look innan jag börjar knåpa på nästa ;-) Typsnitten kändes lite off, så jag började leta alternativ på Google Fonts. Där började den stora beslutsångesten.

Många typsnitt som såg bra ut i storlek 18 visade sig vara kassa i storlek 14, eller inte alls funka i fetstil. Andra hade otydliga åäö eller visade sig vara jobbiga att läsa i brödtext. Bokstäverna fick inte vara för breda och inte för smala. Inte för kantigt och torrt, men ändå lite proffsigt. Helst ville jag ha något som inte alla andra har, och olika typsnitt för rubriker/menyer och text. Det var många parametrar som skulle stämma samtidigt. Jag hittade till slut ett par typsnitt som jag gillade, och valde dem i min utvecklingsversion. Detta var för över ett halvår sedan.

Jag ljusade även upp färgerna, bort med den "textila" bakgrundsbilden och de gultonade partierna (förutom i de nya mobil-menyerna). En stramare ikon för kundkorgen, ljusare knappar, ljusare grön färg. Större text, mer luft i menyerna. Och förresten, satt inte texten i sök-knappen lite ocentrerad i höjdled med det nya typsnittet? Några pixlar uppåt blev bättre.

Under hösten fick utvecklingen vila, eftersom jag hade fullt upp med annat. När jag efter nyår återvände till layoutandet kändes de valda typsnitten lite för mycket som cirkus, och något skavde fortfarande med knapparna. Okej, nya typsnitt. "Alla" använder Open Sans, men det finns kanske en anledning till det. Jag kapitulerade och satte Open Sans i brödtexten. Rubriker, knappar och menyer fick Trebuchet, som är Silvergrejs "signum" (samma som i logotypen).

Så knapparna. Hmm, det kanske går att centrera texten ännu bättre? Och vänta nu, det går ju faktiskt att göra textfältet och knappen precis lika höga, det blir ju mycket snyggare! Och en högre knapp och högre textfält blir lättare att använda på mobilen. Men nu hamnade texten för långt upp igen. Fila fila.

Men alltså, ser inte Trebuchet lite suddigt ut på vanlig skärm? På min mac med HIDPI-skärm ser det snajsigt ut, men på vanliga datorn är det faktiskt ganska kasst. Suck. Fram med Google Fonts igen. Den här då? Nej, den blev jättekonstig i fetstil. Eller den här? Nunito. Hmm, om jag alltid ser till att texten är minst 16 punkter hög när den är i fetstil så ser det faktiskt väldigt bra ut. Fast den är lite lägre än både Open Sans och Trebuchet, så texten i knappar och menyer behöver göras lite större. Såja, detta blir bra. Bara någon pixel lägre än tidigare.

Och nu får jag mecka ett varv till med knapparna eftersom texten hamnade fel igen... Så, finfint! Perfekt! Åh, vad bra det ser ut i Firefox! Nu ska jag kolla Chrome, Safari, Edge och Internet Explorer. Gaah, attans IE rendrerar texten någon pixel annorlunda i höjdled.

Näe, nu får det faktiskt vara. Jag skulle kunna lägga till ett undantag och justera texten annorlunda för IE, men enligt statistiken från Google Analytics är det endast några få procent av besökarna som använder IE. Jag. Orkar. Inte. Där går min gräns för hur länge jag kan fila på en knapp :-)


onsdag 25 november 2015

Kundträff hos FTI

Idag har jag varit på kundträff hos FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och fått reda på mer om vilka förpackningar som ska redovisas av vem och hur man räknar ut och redovisar sina förpackningsmängder. FTI var väldigt trevliga, bjöd på lunch och fika, höll presentation och svarade på frågor.

Som förpackning räknas sådant som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor. Påsen som pärlorna levereras i, stötdämpande pappret i kartongen, bubbelplastkuvertet som varorna skickas i och hylsan som läderbandet levereras på räknas alla som förpackningar.

Producenter av förpackade varor har ansvar för att förpackningarna samlas in och återvinns, till exempel via FTI. Som producent räknas den som importerar en förpackad vara eller den som förpackar varor. Den som köper in färdigförpackade varor från svenska producenter och importörer behöver alltså inte redovisa dem, eftersom importören eller förpackaren redan ska ha redovisat förpackningarna.

Vid redovisning skiljer man på förpackningar som till slut hamnar hos privatpersoner och förpackningar som stannar hos ett företag. Till exempel säljs tandkrämstuber i slutändan till privatpersoner och tuben kallas då en hushållsförpackning, men lådan som tuberna levereras i till butiken stannar hos butiken och kallas då för verksamhetsförpackning. Utöver detta finns en speciell kategori av tillverkarförpackningar, som redovisas av förpackningstillverkaren.

Det blir mycket att hålla reda på, men om man känner sig osäker kan man alltid fråga FTI om råd. De erbjuder flera olika sätt att förenkla beräkningarna för företag som har många olika sorters förpackade varor eller som har väldigt liten förpackningsmängd.

Nu ska jag plocka fram inköpssiffror för förpackade varor, zippåsar och andra förpackningar som jag fyller, och räkna antalet leveranser jag har fått så att jag kan uppskatta mängden emballage jag själv har tagit emot. Redovisningen för det här året ska vara inne senast den 25:e januari, så det är lika bra att sätta igång på en gång :-)


torsdag 5 november 2015

Förpackningsinsamling

Den som importerar, tillverkar, fyller eller säljer förpackningar eller förpackade varor är ansvarig för att förpackningarna samlas in och återvinns. Det enklaste sättet för ett företag att uppfylla sitt producentansvar är att ansluta sig till Förpacknings- & tidningsinsamlingen, FTI. De gröna behållarna för tidningar och förpackningar i glas, kartong, plast och metall som står på returstationerna runt om i landet ägs och sköts av FTI och insamlingen finansieras av de anslutna företagen.

Enhope AB, företaget bakom butiken Silvergrejs, är från och med i år medlem i FTI, vilket betyder att du nu med gott samvete kan slänga våra zippåsar och tängernas förpackningar i förpackningsinsamlingen :-)

Varför var vi inte med redan tidigare? Jag erkänner att svaret är ren okunskap. För ungefär ett år sedan började jag fundera på socialt ansvarstagande, även kallat Corporate Social Responsibility (CSR) och läste bland annat om ISO-riktlinjerna för CSR. Ett givet första steg är att se till att följa befintliga lagar och regler. Jag har alltid gjort mitt bästa att ta reda på vad som gäller, men när jag grävde lite till insåg jag att jag hade missat producentansvaret för våra förpackningar.

Som producent ska vi redovisa förpackningar som vi fyller, förpackningarna på färdigförpackade varor (t.ex. tänger och andra verktyg) och emballaget som varorna importeras i. Förpackningarna ska redovisas i antal kilo per förpackningsslag, t.ex. plastförpackningar och pappersförpackningar.

För ett så litet företag som Enhope AB blir det inte speciellt många kilo om året. Jag skulle tro att vi hamnar på lägsta möjliga avgiften, 2000 kr plus moms om året. Från och med nästa år hoppas jag dessutom kunna betala schablonavgift i stället för att väga och räkna förpackningarna. Om ett par veckor ska jag på ett informationsmöte och lära mig allt om hur redovisningen går till, efter det vet jag förhoppningsvis även mer om schablonavgifter.

Som tack för anslutningen till FTI har företaget fått ett fint anslutningsbevis som jag kan skriva ut och sätta upp på väggen. Jag får även använda nedanstående logga på webbsidan, och jag kan tillverka "gröna punkten"-etiketter och sätta på förpackningarna för att informera om att de ska sorteras. Men framför allt har jag bättre samvete när jag vet att företaget är med och betalar för sig :-)




onsdag 16 september 2015

Nya produktbilder på gamla varor

De äldsta produktbilderna i webbshoppen är från 2007, tagna med en kamera från 2005 och med ett par vanliga pärllampor som ljuskälla.

Genom åren har jag uppgraderat "fotostudion" steg för steg. Bättre belysning, fototält, nyare kamera och bättre bakgrund. Jag har hittat bättre inställningar på kameran och lärt mig använda blixt på rätt sätt. Jag har även lärt mig bättre och bättre sätt att fixa till det sista på datorn. 

När de nya produktfotona har blivit bättre har de äldsta bilderna börjat kännas tråkiga i jämförelse. Nu har jag börjat det mödosamma arbetet att fotografera om alla produkter som skulle behöva fräschare produktbilder. Det handlar om flera hundra bilder, så det kommer att ta tid innan alla är utbytta. Hittills har jag bytt ut c:a 70 bilder och igår fotograferade jag ytterligare 10-15 gamla varor. 

Nedan ser du exempel på skillnaden mellan gammal och ny bild. Klolåsen är några av varorna jag fotograferade igår, och de nya bilderna kommer upp under veckan.



onsdag 9 september 2015

Biorhca - smyckesmässa i Paris

Äntligen har vi hunnit iväg på en smyckesmässa igen! Den här gången blev det höstupplagan Bijorhca i Paris. Jag har länge velat åka till Bijorhca, men tiderna har inte passat och vissa år har de bara haft mässan i januari. Paris i januari låter inte alls lika lockande som Paris i september, eller hur ;-)

Fotoförbud råder inne på mässan, så det här är
enda fotot jag tog :-)

Bijorhca är i huvudsak en inköpsmässa för smycken och klockor, men de har även en avdelning där man kan köpa pärlor och material och ta med sig på en gång. Målgruppen är guld- och silversmidesbutiker och professionella smyckesdesigners, så här snackar vi inte om glaspärlor eller billiga pläterade metalldelar. Dyra halvädelstenar säljs på hel sträng, och de metalldelar som säljs på lösvikt är äkta silver. 

Jag passade på att köpa fina halvädelstenar i sådan prisklass att jag vill se stenarna innan jag köper dem. De kommer upp i webbshoppen så småningom, och säljs då styckvis. Första tjing får ni som kommer på pärljunta eller söndagsöppet nu på söndag den 13/9 (2015). 

En del av mina inköp. 

Speciellt nöjd är jag med brioletterna och de toppborrade dropparna som jag hittade. Jag har ofta haft otur med dålig kvalitet och trasiga pärlor när jag har handlat sådana över nätet, så det var skönt att kunna välja ut bra strängar helt själv. Ola var ovärderlig som ett extra par ögon att dubbelkolla att strängarna jag valde ut såg bra ut. 

Vi träffade även en representant från Beadsmith, som var på plats med en egen monter och presenterade nya verktyg och pärlor. Eftersom de bara säljer till pärlbutiker var det ganska lugnt i deras monter, så vi fick ett långt och givande samtal med dem. Nu är jag väldigt pepp att beställa både påfyllning och lite nytt därifrån :-) 

lördag 29 augusti 2015

Verktygsskolan del 3: Avbitare

Verktygsskolan är en serie artiklar om verktyg för smyckestillverkning. Här hittar du alla artiklar som publicerats hittills.

En bra avbitare är bland det viktigaste i smyckesmakarens verktygslåda, men vad du behöver beror till viss del på vad du vill göra:

Du som främst arbetar med smyckevajer behöver en avbitare som kan klippa vajer. Vajer är oväntat segt och eftersom vajern oftast är gjord av stål sliter den på avbitaren. I princip alla små avbitare blir till slut naggade eller slöa av vajer. Därför kan du med fördel reservera en billig men vass avbitare enbart för vajer, och byta ut avbitaren när den är för sliten.

För memorywire behöver du en extra kraftig avbitare. Memorywire är mycket hårt och vanliga avbitare avsedda för koppar och silver kan bli skadade av det eller klarar helt enkelt inte av att klippa det. Fråga i järnhandeln efter en avbitare som klarar härdat stål, tunn pianotråd eller liknande hårda trådar, eller titta efter tänger specifikt avsedda för memorywire.

För mjuka metalltrådar som koppar och silver finns en hel uppsjö av avbitare. De skiljer sig i kvalitet och ergonomi, men även i hur de klipper av tråden. Snittytorna på metalltråden blir nämligen olika beroende på hur avbitaren är utformad.

När du tittar på ergonomin på en avbitare kan du helt enkelt känna efter hur den ligger i din hand. En avbitare som har smala och hårda handtag eller är för stor eller för liten för din hand kan bli påfrestande i längden.

Kvaliten känner du bland annat på hur avbitaren rör sig och hur vass avbitaren verkar vara. Avbitaren ska inte kännas trög när du klipper med den i luften. Fråga gärna om det finns ett provexemplar och om du kan få provklippa i en bit koppartråd för att känna på skärpan. Om avbitaren är riktigt billig kan det även vara värt att prova att helt enkelt klämma hårt med den. Jag har nämligen varit med om riktigt dåliga avbitare där handtagen böjs när man klämmer ihop avbitaren.

Resten av artikeln ägnar jag åt tre olika modeller av avbitare som klipper på olika sätt, samt ett stycke om alternativet guldsmedssåg.

Sidavbitare

Käftarna på en vanlig sidavbitare är avfasade på både framsidan och baksidan. Det gör att metalltråden blir spetsig på båda sidor om snittet. Vanliga sidavbitare finns i många verktygskit och är bra till att klippa av metalltråd när det inte spelar någon roll hur snittet ser ut. Du kan även fila till snittet efteråt med en nålfil eller en trådavrundare.

Sidavbitare kan du även använda till att klippa av läderband och i viss mån smyckesvajer.

Sidavbitare från Beadsmith. Lägg märke till den lilla avfasningen på
käftarna på "baksidan" av avbitaren.

1 mm koppartråd klippt med sidavbitare.
Lägg märke till de spetsiga snitten.

Sidavbitare med rakt snitt på ena sidan

Sidavbitare med rakt snitt på ena sidan (flush cutters) är plant slipade på baksidan. Det gör eggen lite känsligare för nagg, men snittytan blir rak på ena sidan om snittet och eggen blir vassare. Av de tre avbitare jag använde för denna artikel var det här den enda som klarade av att klippa 2 mm mjuk koppartråd. 

Avbitare med rakt snitt är en genväg för dig som vill slippa vassa spetsar på metalltråden. Tänk bara på att vända avbitaren rätt, så att du får det plana snittet på rätt sida :-)

Denna avbitare är min personliga favorit. Den klipper det mesta, och när den blir naggig är det billigt att köpa en ny. Jag undviker att klippa med den i härdad mässing, brons och stål, men smyckesvajer brukar gå bra så länge eggen inte har blivit för naggad.

Sidavbitare från Beadsmith med rakt snitt på ena sidan. Lägg märke till
att baksidan är helt plan.
2 mm koppartråd klippt med sidavbitare som gör rakt
snitt på ena sidan. Lägg märke till den nästan helt raka
snittytan på ena sidan.

Sidavbitare med rakt snitt på båda sidor

När du helt vill slippa vassa spetsar kan du prova en sidavbitare med rakt snitt på båda sidor (double flush cutter). Denna avbitare klipper som en sax snarare än att nypa av tråden. Den klarar mjuka metaller som silver, koppar och mjuk mässing upp till c:a 1 mm. Den trubbiga nosen begränsar användningsområdet lite, men när du vill ha raka snitt utan att fila eller klippa flera gånger är den bra att ha.

Avbitare med raka snitt på båda sidor.

1 mm koppartråd klippt med avbitare med raka snitt på
båda sidor. 

Klippa eller såga motringar?

Vad är det bästa sättet att tillverka egna motringar? Om du klipper dem med vanliga avbitare blir snittet inte rakt och ringen sluter inte tätt. Sidavbitaren ovan med raka snitt fungerar om du vill göra en mindre mängd ringar och de är tillräckligt stora för att du ska komma åt och klippa med den trubbiga nosen.

När du däremot vill göra många egna motringar är en guldsmedssåg ett bättre verktyg. Snittet blir rakt och ringarna blir lika stora. 

Forma tråden till en tät spiral runt en mandrell (rund slät pinne) av rätt tjocklek för de ringar du vill göra. Trä av spiralen från mandrellen och såga upp ringarna. Du kan stödja spiralen mot ett sågbräde eller en bordskant som du inte är rädd om och såga utifrån och in mot bordet. Vänd då sågbladet så att tänderna pekar uppåt i stället för nedåt. En annan metod är att trä sågbladet genom spiralen och "såga dig ut". Det finns många knep för att såga motringar och även en hel del specialverktyg för att hålla i ringarna. Sök till exempel efter "saw jump rings" på Youtube för att hitta inspiration.


tisdag 25 augusti 2015

Materialinformation: Vad är sterling silver?

Sterling silver 925 är en legering som består av 92,5% silver och 7,5% andra metaller. Vanligtvis är de sista 7,5 procenten koppar. 

Sterling silver är den silverlegering som oftast används i smycken, och är det vi brukar mena när vi säger "äkta silver". Anledningen till att smycken tillverkas av sterling silver och inte rent silver är att rent silver ofta skulle vara för mjukt. 
Silverbestick och andra större bruksföremål i silver har ofta en lägre silverhalt på 83% för att bli ännu stadigare.

Sterling silver innehåller normalt inget nickel. Hos oss på Silvergrejs gör vi ändå stickprover med apotekets nickeltest även på silverdelarna. 

Stämpling av silver

Smycken och smyckedelar i sterling silver kan vara stämplade med siffran "925" för att markera silverhalten. För att stämpeln ska ha en juridisk betydelse i Sverige ska den åtföljas av en kontrollstämpel ("kattfoten" med tre kronor eller den europeiska vågstämpeln) eller tillverkarens eller importörens ansvarsstämpel (namnstämpel). I Sverige behöver inte silver vara stämplat alls för att få säljas som silver. 

Om du vill stämpla dina silveralster kan du ansöka om en namnstämpel hos Swedac. Att ha en namnstämpel registrerad kostar en slant om året, aktuella priser hittar du hos Swedac. Själva stålstämpeln beställer du hos någon tillverkare av stålstämplar. Jag skaffade mig en namnstämpel för några år sedan och skrev även ett blogginlägg om det.
Det är det färdiga smycket som ska stämplas, inte varje enskild komponent. Eftersom stämpeln är förtroendeingivande stämplar många tillverkare ändå sina smyckesdelar. Till exempel kan du se en pytteliten 925-stämpel på kroken på många av våra öronkrokar i äkta silver eller på tungan på våra karbinlås i äkta silver. Andra delar som t.ex. motringar i äkta silver och släta silverkulor är av praktiska eller estetiska skäl inte stämplade. 

Skötsel av silver

Sterling silver kan svartna vid användning eller om det ligger framme. Kemikalier som t.ex. hårspray, mjällschampo och vissa sorters lim kan göra att silvret svartnar fortare. Vissa personer märker också att silver svartnar fortare på dem än på andra, på grund av att deras naturliga pH-värde på huden är lägre (surare). 

Förvara silversmycken i lufttät förpackning, t.ex. en zippåse i plast, när de inte används. En anti-tarnish-lapp i påsen hjälper till att skydda smycket ytterligare. Ta av dig smyckena när du duschar eller badar, och speciellt om du ska tvätta håret med svavelhaltigt mjällschampo. 

Tvätta av smyckena med tvål och vatten om de blir smutsiga, och putsa dem med putsduk eller silverdip om de blir svarta. Använd inte preparat med slipmedel, eftersom det kan repa silvret och göra det matt. 

Den stora fördelen med äkta silver framför silverpläterat är att det tål att putsas om och om igen. Pläterade smycken nöts av användning och putsning, och till slut tittar den underliggande metallen fram. Silverdelar och silversmycken kan du ha glädje av hela livet :-)