Om en burk med etsningsmedel

För några år sedan köpte jag en burk etsningsmedel som man kan etsa glas med. Min avsikt var att etsa lampworkpärlor och fusade glascabochoner. Jag har dock ännu inte kommit till kritan, så burken står fortfarande oöppnad.

Nyligen läste jag några forumdiskussioner om etsningsmedlens farlighet eller ofarlighet. Vem som helst kan väl förstå att ett medel som kan fräta på glas är onyttigt att äta eller få på sig, men exakt hur farligt är medlet? Det visade sig vara oklart, då svaren blev allt från "jag har etsat pärlor i 10 år, jag använder plasthandskar och har ventilation, det har aldrig varit några problem" till "jag är kemist och vi får inte ens ha så farliga medel i labbet".

Jag tog fram burken och läste på den. Burken är köpt i Sverige och farliga kemikalier som säljs i Sverige måste vara märkta med farosymboler och ha information på svenska. Tyvärr fanns det inga farosymboler på burken och all text var på engelska.

Det stod i alla fall vad det aktiva ämnet heter (ammonium bifluoride), så jag slog upp ämnet i EU:s databas över kemikalier. Där visar det sig att medlet inte bara är farligt, utan till och med så farligt att den som vill sälja det måste ha tillstånd. Tillstånd krävs även för privat bruk av ämnet, d.v.s. det är för farligt för att hanteras av amatörer om de inte vet vad de håller på med.

Eftersom jag gör pärlor som en del av min näringsverksamhet räknar jag mig som yrkesmässig användare. Jag behöver därmed inte tillstånd för att använda medlet, men jag vill ändå veta mer om det. Eftersom medlet var farligt och jag är en yrkesmässig användare borde jag ha fått ett säkerhetsdatablad för det. I säkerhetsdatabladet ska det bl.a. framgå hur farligt medlet är, vad man ska göra om något händer, och hur man ska göra sig av med restprodukter och överblivet medel.

Reglerna för säkerhetsdatablad är visserligen ganska nya, men de var i kraft när jag köpte etsningsmedlet. Jag fick ändå inget säkerhetsdatablad från butiken, och de har (lyckligtvis) slutat sälja medlet för ett bra tag sedan så jag lär inte kunna få något nu.

Eftersom både märkning och säkerhetsdatablad saknas kan jag nu inte avgöra exakt hur farligt ämnet är eller vad jag behöver göra för att kunna använda det på ett säkert sätt. Jag vill inte gå på hörsägen och gissningar när det gäller ämnen som av EU är klassade som så farliga att de kräver tillstånd för försäljning och privat användning. Jag lämnar hellre in burken oöppnad i skåpet för farliga ämnen på återvinningsstationen. Om importören hade kunnat reglerna och fixat märkning och säkerhetsdatablad hade jag kanske vågat behålla och använda produkten, eller i annat fall vetat att jag ska låta bli att köpa produkten till att börja med.

Ibland får jag frågan varför jag inte säljer silverdip, argentoxid, lim eller andra kemiska produkter. Svaret är helt enket att det är alldeles för mycket jobb att klassificera och märka importerade kemikalier när det handlar om en så liten mängd som jag skulle sälja. Märkningen är till för att skydda konsumenter och yrkesmässiga användare från att skada sig själva, andra och miljön. Det är viktigt att det blir rätt och jag har inte resurser till att fixa en märkning som jag vågar ta ansvar för.

Om jag hittar svenska grossister eller tillverkare som följer reglerna och har märkt upp sina varor kan jag tänka mig att köpa av dem för att sälja vidare, men än så länge har jag inte hittat lämpliga leverantörer.